tapetserade dörrar

Den färdiga hallen i fritidshuset.

Med panel på väggarna målad i en ljust grön kulör, lister och foder i mörkare nyans av grönt, tak i smörgult och mönstrade tapeter på både väggar och dörrar.

När vi för första gången klev in i hallen i fritidshuset i juli 2022 så var väggarna täckta med vitmålade osb skivor. I alla rum. Även taken.

Huset är från 40-talet, så inte den äldsta byggnaden och det fanns inte särskilt mycket originaldetaljer kvar i interiören. Jag ville inreda så att det skulle se och kännas inbott ut, med tydliga tidsmarkörer från olika epoker. Som att interiören växt fram under flera decennier. Stilen jag tänkte mig var lager på lager av allt möjligt från tidigt 1900-tal fram till idag.

Här har vi precis börjat riva bort OSB skivorna som täckte väggar och golv.

Färg och mönster kändes som självklara inslag. Känslan i huset skulle vara somrig och ledig. Det här är en plats där man kan ge sig hän, mysa in sig. En plats där sommaren och dess blommor alltid är närvarande, oavsett årstid.

Inget viskande, inget försiktigt eller för genomtänkt finstämt eller “stilrent”. Nej, här ska varje rum ha ett tydligt tema som gärna får skilja sig från övriga rum.

OSB skivorna är borta och för att jämna ut underlaget på övre delen av väggen satte vi en renoveringstapet.

Nertill lämnade vi det som det var, där var planen att sätta pärlspont.

Hallen ville jag skulle kännas som att kliva ut i en skogsglänta efter att ha vandrat i en vacker trollskog. En blommande liten äng, där solens strålar förvandlar platsen till en magisk oas omgiven av skog och med en porlande bäck som rinner precis intill med alldeles kristallklart vatten.

En snabb och enkel skiss på vartåt det barkar.

Inget avancerat, men ändå tillräckligt tydligt för alla som ännu inte lärt sig att ta emot mina telepatiska signaler.

Notera att första utkastet var väldigt rosa (älskar rosa!).

Det brukar gå på några sekunder - så ser jag framför mig hur ett rum ska se ut. Vilka färger, vilka textilier, vilka mönster som ska dit för att skapa stämningen.

Men jag har förstått att det inte är så för alla i min närhet. Alla ser inte den där bilden som jag ser så tydligt i mitt huvud. Ibland behöver jag på ett snabbt sätt kunna visa för, till exempel, min kille vad jag menar med “Det ska vara så mönstrat så att det flimrar för ögonen samtidigt som det upplevs harmoniskt”, så att han hänger med.

Då gör jag den här typen av snabba skisser som syns här ovan. inget avancerat, men ändå tillräckligt tydligt för alla som ännu inte lärt sig att ta emot mina telepatiska signaler.

Paneler ditlimmade, medan limmet torkade satte vi dit plankor mm som spjärnade emot och pressade panelerna på plats.

Provmålar några nyanser.

Både i tak och på panel. Båda från Auro. Det rosa blev grönt + smörgult längs med processen.

Målat o klart!

Bara golvlister, dörrfoder, tapet mm. som fattas.

Tapetsering pågår.

På väggen upptill satte vi en tapet som jag drömt om länge. På nära håll ser den ut att vara skapad med pastellkritor. Massor med olika färger och blommor som tittar fram och fyller varenda millimeter.

Vi köpte 1 rulle och visst blev det till att skarva lite här och där. Dels syns inte skarvarna då vi satte dessa bakom ena dörren och på ställen där man inte tittar, dels för att mönstret är väldigt kamouflerande - det går inte att se vart ena blomman slutar och andra börjar.

Tapet på plats!

Då var det dags för dörrarna.

När själva tapetseringen av hallen var klar så var det dags för dörrarna.

Jag hade bestämt mig för att tapetsera alla tre dörrarna i hallen i varsin mönstrade tapet. Olika mönster, men i liknande kulörer. Alla tre dörrarna i hallen är olika. En är liten, en är högre och en har ett fönster i sig - ungefär som olika personligheter med olika egenskaper. Jag ville att dörrarna även i fortsättningen skulle få vara olika.

Min kille var inte lika övertygad. Han var rädd att det skulle bli rörigt med så mycket olika mönster i ett och samma rum. Jag gjorde en snabb skiss och visade. Han var fortfarande inte övertygad, utan kom med förslaget att måla dörrarna ljusa för att få in mer ljus. Jag kontrade med att det kommer se skevt ut med ljusa dörrar just här, det blir apart. Det kommer se ofärdigt ut. Men visst, låt oss måla dörrarna ljusa - kvittrade jag inte fram - utan tog tag i rollern och satte igång.

Ett lysande bra exempel på att ljust och omönstrat inte är den enda sanna vägen framåt.

Sa jag högt, och alla höll med.

Var inte rädd för mörkret, brukar jag säga. Det är inte fel, fult eller farligt om alla rum i ett hem inte är exakt lika ljusa.

Jobba istället MED mörkret, omfamna det - jobba inte emot det.

I vårt fall, med hallen i fritidshuset, så är det en mörk hall, och det är ok. Jag gillar det, och den mysiga ombonade känslan får gärna förstärkas just där. Det är meningen att det ska kännas mörkt och mysigt. Det är meningen att den som hälsar på för första gången helst ska utbrista “Oj vilka tapeter och knasiga färger man hade förr! Här ska ni väl göra om snart?!”. Det har absolut hänt. Mer än 1 gång, och det är ett extremt bra betyg om du frågar mig.

Ordningen återställd, kursen korrigerad, full fart framåt.

MEN, ungefär här började jag tycka att den högra tapeten var för glittrig, för ljus. Det är en underbar tapet, men den har diskreta delar som skimrar metalliskt i vissa ljus - inte den viben jag var ute efter just här.

Samma lika - mycket bättre!

Lackade tapetserade dörrarna med 3 lager matt klarlack.

Innan det var dags att ta tag i att tapetsera den tredje dörren.

Klipp till - färdigtapetserad och färdiglackad tredje dörr.

En småmönstrad tapet, även denna i grönt.

Ta-daaa…!

Mönster på mönster, med massor av färger ö v e r a l l t.

Ännu mer mönster på mönster.

Vyn inifrån hallen in mot vardagsrummet, men sagan om vardagsrummet tar vi en annan gång.

Om du funderar på att förvandla ett rum med tapet - gör det! Det blir supermysigt och det är inte särskilt svårt att tapetsera själv.

Att klamra sig fast vid stilrent och tidlöst, hur kul är det egentligen? Är det bara jag som tycker att det låter så hysteriskt begränsande?

Hur kul skulle det vara att titta tillbaka och inse att man aldrig riktigt levde ut, aldrig gav sig hän? Som att bläddra i ett fotoalbum och se att ens faster var en grå och tråkig liten mus genom alla decennier. 50-, 60-, 70-, 80-, 90-talet utan att det en enda gång märktes på varken kläder, frisyrer eller interiörer. Orimligt trist. Nä tacka vet jag faster Emma.

Så, gör som faster Emma, lev ditt liv här och nu, fullt ut och efter din egna vision. För mig betyder det tydligen att dyka ner i mönster och färger så fort jag får chansen och ta med mig mina närmaste på äventyret haha.